En välbehövlig paus på Gran Canaria ordnades till i mitten av februari. Vår utgångspunkt blev den pittoreska fiskebyn Puerto de Mogan på sydvästra Gran Canaria. Jag hade läst att det fanns vingårdar på ön som vi kunde undersöka. Det lär finnas upp till 70 vingårdar i varierande storlek som är aktiva. De flesta av dessa ligger i området Santa Brigida söder om Las Palmas.

Kanariska viner får mer och mer uppmärksamhet utomlands, med exempelvis positiva recensioner i vintidsskrifter från bland annat USA och Storbritannien. Druvan Malvasia från Kanarieöarna blev för övrigt ofta nämnt i Shakespeares olika verk. Historiskt så var exporten stor av kanariska viner förr i tiden, före krig och handelsblockader satte stopp för vinhandeln med kanariska viner. På Gran Canaria finns så kallade endemiska druvor som exempelvis negramoll, malvasía, listan och negra común dvs. det är sorter, som bara existerar på de här öarna och inte någon annanstans på vårt klot. Det gör vinerna unika, vilket alla vinbönder i alla delar av världen önskar för sina viner. De endemiska druvorna är 25 till antalet, med ännu fler varianter av var sort. Av det här görs normalt 6 miljoner liter röda viner och 4 miljoner vita som genomgår kontroll och märks med DO. Majoriteten av vinerna konsumeras på Gran Canaria bara 5-6% exporteras.

På en vecka hinner man inte så mycket, men vi besökte en vingård trots allt. Vi hyrde en bil och åkte mot norr över Gran Canarias branta berg. Vi var som högst uppe på 1 700 meter över havet. Den dagen såg vi ända till Teneriffa och berget Teide. Nordöstra delen av Gran Canaria har ett helt annat klimat och växlighet än den södra. Här är det grönt och fuktigare. Vi åkte lite vilse men till slut så hamnade vi på Bodega Hoyos de Bandama. Här provades både vitt och roséviner. När vi hade provat klart skulle vi äta en sen lunch på den lokala Restaurangen. Det blev en väldigt intressant upplevelse. Restaurangen skulle väll inte hamna i några topplistor då det gällde inredning, design, matkvalitet eller kundanpassning. Gran Canaria har väl miljoner turister varje år från olika länder, men det verkade man inte ha förstått på denna Restaurang.

Vi frågade artigt om det fanns ett bord för två, si, si fick vi till svar och blev placerad i en dörröppning, där servitören sprang med mat och disk (inte så trevligt), men ändå ”det får man ta”. Servitören rekommenderade tonfisk som de hade på menyn, han verkligen tryckte på att vi skulle ta tonfisken, att det var det bästa huset kunde förmå. Vi beställde varsin tonfisk samt potatiskroketter och en varm sallad. Efter kvart fick vi potatiskroketterna. Jaha, hur äter man potatis här? Vi önskade dessa till varmrätten, men tonfisken dröjde. Tiden gick och vi började diskutera med några andra gäster på restaurangen, om att nu får vi äta kall potatis, ha, ha, ha. Tiden gick, servitören sprang fram och tillbaka med disk. Det kändes som han endast klarade av att ta ett begränsat antal tallrikar och glas m.m , ändå så tappade han tallrikar som gick krasch bredvid där vi satt.

Det verkade vara en bekymrad servitör. Jag frågade om vi kunde få vår mat, det har gått en väldigt lång tid (mer än 30 minuter). Si,si, its coming soon. Efter ca trekvart kommer servitören in med en tonfisk och en varm sallad. Jag talade om för honom vad vi hade beställt och fick till svar att tonfisken var slut, finito??? Men du rekommenderade ju tonfisken?? Den är slut fick vi till svar. Vi fick dela på en torr smaklös sönder stekt tonfisk, men vi skrattade åt eländet tillsammans med våra Engelska bordsgrannar. Vårt sämsta restaurangbesök på Gran Canaria, men ändå komiskt med den förvirrade servitören som mest liknade Manuell i Fawlty Towers.

Bodega Hoyos de Bandama

Bodega Hoyos de Bandama, som ligger i Santa Brígida. Familjen De la Coba styr just nu över den här kanariska vingården som har 24 hektar och den första grödan var 2011 då de producerade torr och ett halv sött vit vin , Caldera Monte och Caldera Barrica.
Vinerna som ofta kallas något med Caldera de Bandama, som är en ganska vacker plats i sig själv. Det ligger precis på kanten av en uråldrig vulkankrater (Caldera). Du kan vandra in och ut ur Calderan och runt kanten, där du hittar Spaniens äldsta golfbana och kan njuta av en spektakulär utsikt över Gran Canaria, innan du går ner till Las Palmas inom 20 minuter för att ta lunch.

Hoyos de Bandamas vingård går igenom en ny fas i en ganska lång historia, nu är allting nytt.

Vi provade bl.a. deras Caldera Rosade 2014 och Caldera Blanco Seco (Bacchus Plata)
Caldera Rosade 2014
Färg: Mörkt laxrosa. Doft: Fruktig, röda bär, persika, blodgrape och körsbär, en svag gräston. Smak: Fruktig, röda bär, persika, blodgrape och körsbär, en svag gräston. Alkoholhalt: 13%. Råvaror: Syrah från Finca Hoya del Alcalde vid foten av Bandamas berg, plus 5% Muscat.
Serveringstemperatur: 8 grader. Passar till: som sällskapsvin, till fisk- och kycklingrätter eller sallader.

Caldera Blaco Seco (Bacchus Plata)
Färg: Halmgul färg med drag av koppar. Doft: Ganska kraftig doft med toner av persika, litchi, ananas, passionsfrukt och kryddor. Smak: fruktig arom och mycket fräscha i munnen, persika, litchi, ananas, passionsfrukt och kryddor. Alkoholhalt: 14,5%. Råvaror: Albillo Criollo, Verdello och Forastera Blanca.
En bra struktur som gör att den mognar i flaskan och bör utvecklas bra de närmaste 3 eller 4 åren.
Serveringstemperatur: 6-8 grader. Passar till: som sällskapsvin, till fisk eller som en aptitretare.

Vi fick även möjligheten att prova några väldigt goda viner från Lanzarote tillverkade av druvan Malvasia. Väldigt bra kvalitet och goda viner. För att nämna någon, exempelvis Martinon Malvasia Seco.